2,835 words

English original here

Alla vet att man måste arbeta för sina pengar. Och om någon ger dig pengar, så kan detta enbart bero på expropriering av någon annans arbete. När allt kommer omkring växer inte pengar på träd. 

Men är detta verkligen sant? Bara för att du arbetar för dina pengar, gjorde killen som betalade dig också det? Och hur är det med killen som betalade honom? Om du följer pengars spår så kommer du hitta någon som inte arbetade för sina pengar. Han fick dem helt enkelt gratis. Han behövde inte ens bemöda sig med att plocka ner dem ifrån trädet. Han skapade pengarna ur tomma intet genom bokföring. Vi kallar denna mannen för en bankir.

Till skillnad från människor som producerar riktiga saker med ett värde innan de räknar ihop värdet och skriver in det i en bok, så skapar en bankir sin produkt genom rena bokföringsoperationer. Hela spektrumet av banktjänster – kreditkonton, sparkonton, gratis brödrostar, checkar med bilder på kycklingar eller Golden Retrievers – är dimridåer för att dölja det faktumet att kärnan inom bankverksamhet är att skapa pengar ur tomma intet.

När jag var en pojke delade en av bankerna i min hemstad ut gratis spargrisar till barnen. Idag framstår detta som ett propagandamässigt genidrag, som odlar uppfattningen om att riktiga banker, precis som spargrisar, bara kan låna ut pengar som de fått insatt. Men banker behöver inte hålla sig med din insättning i sina valv. De lånar ut den. Varje dollar på ditt kredit- eller sparkonto lånas ut 10 gånger. Det är så bankirer skapar pengar genom  bokföring. Och det är bara början på hur bankirer skapar pengar. Och bankirer kan göra det även om de inte är verksamma i byggnader med grekiska kolumner utanför ingången och mörka fönster på insidan, även om de inte har kredit- och sparkonton och alla de andra sakerna vi associerar med bankverksamhet.

Vad är pengar överhuvudtaget? Pengar är ett medel för utbyte som låter oss konvertera frukterna av vårt arbete till lätt burna poletter som man kan byta mot frukterna från andra människors arbete. Vad man väljer för poletter spelar egentligen inte så stor roll. Pengar kan vara bitar av blänkande metal, färgglada pappersbitar, elektronisk information på datorer, eller snäckor, så länge som de accepteras av slaktaren, bagaren och ljusmakaren.

Pengar behöver inte ha något inneboende värde. Det hjälper faktiskt om det inneboende värdet är nära noll, annars kommer människor att hamstra pengarna istället för att cirkulera dem fritt, vilket skapar en ekonomisk kris som kallas deflation, i vilken pengar är en vara vars värde stiger eftersom dess tillgång minskar. (När pengar är en vara vars tillgång ökar och dess värde minskar, kallas det inflation. Det är värt att fråga sig: Kan man undvika båda dessa dåliga saker om pengar i sig själv inte har något värde, dvs, om det inte är en vara som kan köpas och säljas tillsammans med tegelstenar och smör?)

Om de bästa pengarna inte har något inneboende värde, så är den värsta sortens pengar dyrbara metaller. Den bästa sortens pengar är helt ofysiska, bara information på en dator. Även papperspengar kan hamstras, till exempel, som när priset på toalettpapper blir för högt. (Kanske det bästa sättet att se till så att inte pengar hamstras är att helt enkelt skriva ett utgångsdatum på dem.)

Idealt så skall pengar vara en självutplånande tjänare av den riktiga ekonomin, som producerar faktiska varor och tjänster. Men pengar har vuxit till en avundsjuk tyrann som stör den riktiga ekonomin. Det enklaste exemplet är en genomsnittlig ekonomisk kris. Under en ekonomisk depression så blir marken inte helt plötsligt steril. Kornas spenor torkar inte. Människor blir inte plötsligt lata och korkade. Solen fortsätter att skina; grödorna fortsätter att växa; hönorna fortsätter att värpa; människor fortsätter att arbeta. Varor staplas upp i varuhus och affärer. Och när det kommer till efterfrågan, människor måste fortfarande äta.  Men silosar flödar över och människor svälter, eftersom det av någon mystisk anledning inte längre ”finns tillräckligt med pengar.”

Människor har inga pengar att spendera, eller så är de rädda att spendera pengarna som de har, eftersom situationen är så osäker. När allt kommer omkring, på halva jorden så har en massiv bluff upptäckts; en bank har kollapsat; en spekulationsbubbla har brustit. Så, naturligtvis i Hooterville så fylls lagrena med sur mjölk och ruttna grönsaker och barn går till sängs hungriga.

Om en duglig människa förliser med ett skepp på en fertil ö så kommer han inte svälta på grund av bristen på pengar. Men på denna enorma och fertila ö som vi kallar jorden svälter människor bland överflöd eftersom vi har accepterat en monetär ekonomi som stör den verkliga ekonomin. Det är inte det rätta sättet att driva planeten på.

Den uppenbara lösningen är att helt enkelt  öka tillgången till pengar. Men måste göra konsumentbehovet effektivt så att marknaden öppnar upp och livet återgår till det normala. Och det enklaste sättet att göra det på är att staten trycker pengar och delar ut dem till människor. Kommer ni ihåg George W. Bushs ”stimulus checks” 2008? Det var gratis pengar, utdelade till människor för att aktivt stimulera ekonomin. Effekten var såklart obetydlig. Men det var moraliskt och ekonomiskt långt mer önskvärt än de enorma bankräddningarna som följde med Obamas stimuleringsprogram.

Medans Bushs stimuleringscheckar gick direkt till miljoner av konsumenter, som injicerade pengarna direkt in i ekonomin när de köpte varor och tjänster, så gick pengarna från bankräddningarna och stimuleringarna direkt till ett relativt fåtal politiskt insatta människor på insidan. Det visade sig, att väldigt lite av pengarna gick till att stimulera USA:s ekonomi. Istället så har en stor del investerats utomlands. Andra mottagare av pengarna från bankräddningarna höll inne med sin del, och hoppades på att kunna köpa upp riktiga tillgångar billigt om ekonomin fortsatte att glida djupare ned i depression. Mer där till, de pengar som faktiskt gick in i USA:s ekonomi kom med särskilda krav: behovet av att betala tillbaka lånet och ränta. Åtminstone så gick pengarna från Bushs stimuleringspengar direkt in i ekonomin genom köp av varor och tjänster utan några speciella krav.

Men, som vi har sett, så är inte gratis pengar enbart del utav en tillfällig nödstimuleringsprocedur. Det är normal affärsverksamhet för banker. Men om pengar skapas ur tomma intet hela tiden, så måste vi fråga oss: Skall detta överlämnas till bankerna, eller finns det ett bättre sätt att göra det på?

Varför inte låta staten helt enkelt skapa pengar och skicka varje individ en månatlig check, som kan spenderas bäst han vill? Pengarna skulle stimulera ekonomin direkt, genom köp av varor och tjänster, medan pengar som bankerna skapar i former av lån måste betalas tillbaka, med ränta, som skapar en parasiterande klass av människor som får en del av den riktiga produktionen genom att låna ut en vara som de får gratis.

Återigen, varje industri som producerar verkliga varor och tjänster har bokföring och inventoriska kostnader, men den verkliga produktionen måste komma i första hand. Du måste producera leksaker innan du kan räkna in deras värde. Banker skapar pengar genom rena bokföringsoperationer, exempelvis genom lån. Bankirer ”producerar” genom att jonglera med siffror.

Men om gratis pengar helt enkelt är en del av den moderna ekonomin, varför inte bara skära bort den parasiterande ”privata sektorns” mellanhänder och låta staten skapa pengar och distribuera dem direkt till konsumenterna?

Varför är staten att föredra framför den privata sektorn när det kommer till att skapa pengar? Eftersom, till skillnad från privata affärsverkamheter, så är staten ansvarig inför allmänheten. Dess ändamål är att säkra det gemensammas bästa. Mer där till, när den privata sektorn är i kris så söker sig bankirerna till staten för att rädda dem – på skattebetalarnas bekostnad. Det är tid för staten att rädda folket – på bankernas bekostnad. Låt oss avskriva alla skulder [1] och börja om med ett nytt finansiellt system.

”Men att bara skapa pengar och skicka ut checkar kommer skapa inflation!” kommer några invända. Sant. Men det kommer inte skapa mer inflation än att låta banker skapa pengar.

Mer där till, det föreligger en djupare fråga här: Är inflation eller deflation enbart en produkt av att pengar gjorts till en vara? Att pengar har gjorts till en vara innebär att pengar inte enbart är ett medel för utbyte, utan en vara som det handlas med, en vara med en egen kostnad (ränta). Är det möjligt att ta tillbaka pengars funktion som en vara, dvs, att eliminera ränta och den sekundära pengamarknaden, antingen delvis eller helt? Kommer skapandet av pengar med ett utgångsdatum dra ned på pengars funktion som en vara?

”Men gratis pengar skulle vara socialism!” kommer andra invända. Ja, jag föreslår socialiseringen av skapandet och den initiala distribueringen av pengar. Men vad människor sen gör med pengarna är upp till dem själva. Systemet jag föreslår är helt kompatibelt med privata egendomar och privata företag. Det skulle i sanning stärka och säkra dem, eftersom det skulle eliminera en parasiterande klass med människor som ständigt stör den riktiga ekonomin, och ibland skickar den in i kriser, genom att skapa och låna ut pengar som är gratis för dem och som borde vara gratis för alla.

”Men hur skall affärsverksamheter kunna kapitalisera sig själva utan banklån?” Det är en rättvis fråga. Kanske det bästa svaret är att säga att precis som individuella konsumenter kan få gratis pengar från staten, så kan trovärdiga producenter också få det. Men ingenting i mitt förslag skulle hindra banker och kreditunioner från att skapas och kapitalisera affärsverksamheter. Men de skulle inte tillåtas att skapa pengar ur tomma intet. De skulle behöva attrahera sparande genom att utbetala ränta, därefter låna ut sitt innehav – och ingen mer än sitt innehav – mot ränta till trovärdiga affärsmän. För att göra detta skulle banker behöva erbjuda en betydlig ränta för sparande och kräva en betydande ränta för lån, men det skulle kunna göras. Det skulle definitiv vara ”täta” pengar dock, vilket i långa loppet är en bra sak, eftersom det hade hindrat spekulativa investeringar. Så klart, om pengars bäst-före-datum gick ut efter ett tag så hade det inte funnits någon anledning att spara dem. Men ingenting av detta kanske behöver vara nödvändigt om räntefria statsfinanser är ett tillgängligt alternativ. Det är absolut en fråga som är värd att utforska.

Ingenting hade heller förhindrat affärsverksamheter från att kapitalisera sig själva genom att sälja aktier och göra utdelningar heller.

”Men borde inte folk arbeta för sina pengar?” Ja och nej. Pengar måste hållas i cirkulation. Och i den moderna välfärdsstaten får människor pengar gratis hela tiden i form av arbetslöshetsförsäkringar, statliga pensioner, välfärdsutbetalningar, mathjälp, sjukvård, osv. Varför inte sammanföra alla dessa förmåner till en ensam och platt utbetalning? Dessa utbetalningarna skulle vara tillräckliga för att säkra det grundläggande sociala säkerhetsnätet vi har ändå. Det skulle även vara mer rättvist än dagens system, vilket lägger beslag på frukterna av någras arbete och delar ut dem till andra. Det skulle i praktiken vara välfärd utan omfördelning.

Men de grundläggande utbetalningarna som jag tänker mig skulle inte tillåta att människor levde helt i överflöd. De flesta människor hade valt att arbeta. Några skulle välja att investera sina månatliga checkar. Andra hade sparat dem så de kan få en bättre ålderspension. Men arbetets själva karaktär skulle förändrats, eftersom människor inte hade arbetat eftersom de var tvugna. De skulle arbeta eftersom de ville. Den socialistiska drömmen om arbetets ”avkommodifiering” skulle realiseras.

Visst, några kommer välja att spendera sin tid med att röka gräs och plinka på en gitarr. Men någon av dem kan vara nästa Göthe eller Wagner. Och helt klart skulle vi klara oss bättre genom att utöka tonåren för en miljon bohemer än att livnära ett tusental beräknande Wolfowitz:ar,Madoff:ar eller Shylock:ar tillsammans med deras krighetsande och porrhetsande kusiner.

”Men det här systemet hade skapat offentliga skulder!” skulle några invänt. Men jag pratar om att skapa pengar, inte om att låna pengar. Varför skall staten tillåta banker att skapa pengar och sen låna dem, mot ränta, till staten, när staten kan skapa pengar själv? Själva existensen av offentliga skulder går tillbaka till tiden då pengar var någonting med ett inneboende värde (som guld) och som bankerna kanske hade och som staten inte bara kunde skapa. En stat som kan skapa pengar har inget behov av offentliga skulder.

”Men det här systemet kommer skapa sysslolöshet!” är ytterliggare en invändning. Ja, men det är ingenting fel med sysslolöshet. Det är faktiskt, såsom jag ser det, hela poängen med social och teknologisk utveckling är att skapa en värld där maskiner gör oss alla arbetslösa. Målet med social politik borde vara att skapa förhållanden för ständigt ökande produktivitet genom vetenskaplig och teknologisk utveckling. Men det skulle vara ekologiskt oansvarigt, faktiskt katastrofalt, om människor började ta ut vinsterna av ökad produktivitet i form av varor att konsumera eller ökande befolkning. Alltså skulle den sociala politikens mål vara att hålla konsumtionen ungefär konstant och istället ta ut den ökade produktiviteten i form av ständigt kortare arbetsveckor. I takt med att produktiviteten ökar kan det vara möjligt att upprätthålla en bekväm levnadsstandard genom att arbeta 20 timmar i veckan, sen 10, sen 5, sen 1.

När arbetsveckan närmar sig 0 timmar, kommer vi leva i en ”Star Trek”-ekonomi i vilken fysiska varors knapphet är avvecklad genom utvecklingen av obegränsade billiga och rena energikällor och ”replikatorn” som kan förvandla energi till vilken vara som helst, genom en enkel puff. I en sådan värld skulle den enda knappheten vara ekologisk bärkapacitet, vilket skulle behövas vaktas noggrannt genom att hålla befolkningsnivån i kontroll – eller skicka iväg befolkningen för att kolonisera stjärnorna, uppliva döda planeter, skapa galaktiska imperium, osv.

Men vad skulle människor göra med sin fria tid? Ett sådant samhälle skulle vara kulminationen (och skulle jag argumentera för, i enlighet med Hegel, vara det hemliga inre målet) av all mänsklig strävan, från det första ögonblicket då människan skiljde sig ifrån djuren och steg in i historien. Det skulle uppenbart vara en fars om mänskligheten kämpade under årtusenden enbart för att skapa en värld med sävliga och omyndiga idioter. Tänk er Homer Simpson puffande fram munkar och Duff under tiden som han kollar på holoporr tills han blir en av de benlösa blubbarna i svävande stolar som visas i Wall-E. Utopia skulle kastas bort till sådana människor. Så tillsammans med vetenskapliga, teknologiska och sociala framsteg måste vi även satsa på kulturella, spirituella och genetiska framsteg för att skapa en ras som är värdig utopia.

Ett arbete är bara någonting du gör för att få pengar så du kan göra de sakerna som du verkligen tycker om att göra. Ett arbete är bara ett sätt för att kunna göra saker som i sig själva är ändamålen. När maskiner till slut gör oss arbetslösa och lotofager är bortavlade ur genpoolen, så kan människor sysselsätta sig med de saker som de finner ett inneboende värde i: att uppfostra barn, skriva böcker, spela och komposera musik, skriva dataprogram, uppfinna maskiner, idrotta, trädgårdsskötsel, förbättra recept till perfektion, utveckla vetenskapen, slåss för rättvisa, utforska kosmos, osv.

Det skulle vara ett frihetens rike där den mänskliga potentialen att skapa skönhet, göra gott och att uppleva glädje skulle vara frigjort från den ekonomiska nödvändigheten.

Detta är saker från science fiction och andra utopier, basmaterial i amerikansk fantasi. Ändå är de dominerande politiska paradigmerna i Amerika och resten av den vita världen i grunden regressiva och dysgeniska. Medan vita drömmer om en rymdålder så är vårt system på väg mot stenåldern, dyrkandes negrer som hjältar och gudar (Morgan Freeman har rollplacerats som gud) och placerar en dysgenisk rasblandning högst upp på agendan i landet.

Om vi skall återvända till vägen mot stjärnorna måste vi börja med att ta itu med fyra huvudsakliga onda saker: dysgenik, ekonomisk globalisering [2], raslig mångfald (icke-vit invandring inkluderad) och finansiell kapitalism.

Vad kallar vi detta alternativa ekonomiska paradigm? Helst skulle jag ha kallat det för nationell socialism. Men det lilla ihopföringen av ekonomiska hädelser jag har sammanställt ovanför kommer i huvudsak ifrån Clifford Hugh Douglas (1859 – 1952) och Alfred Richard Orages(1873 – 1934) Sociala Krediter-koncept, delvis från Alan Watts, som var min första introduktion till dessa idéer, och Ezra Pound, som är den mest kända förespråkaren av Social Kredit.

Det är min övertygelse att den Amerikanska Nya Högern, om den skall kunna erbjuda ett genuint alternativ till det existerande systemet, måste bryta med alla former av ”frimarknads”-ekonomisk ortodoxi och börja återupptäcka och utveckla det rika utbudet utav tredje vägens ekonomiska teorier [3], inkluderande social kredit, distributism, skråsocialism, korporativism och populism. Denna novell och andra [4], inkluderande kommande, är mitt naiva försök att påbörja en konversation med hoppet om att den kan dra till sig andra författare som är mer kvalificerade att konstruera en kritik av den kapitalistiska ortodoxin.

Att skapa en ideal värld kommer kosta oss, och våra fiender, en hel del i verkliga termer. Men det första steget mot frihet, nämligen att föreställa sig den, är gratis.

Artikeln är ursprungligen publicerad på engelska under titeln Money For nothing här:https://counter-currents.com/2012/01/money-for-nothing/

Referenser:

[1] Låt oss avskriva all skuld:  https://counter-currents.com/2012/02/thoughts-on-debt-repudiation/
[2] Ekonomisk globalisering:  https://counter-currents.com/2011/12/the-end-of-globalization/
[3] Tredje vägens ekonomiska teorier:  https://counter-currents.com/tag/third-way-economics/
[4] Andra:  https://counter-currents.com/tag/johnson-on-economics/

Source: https://www.realisten.se/2013/10/09/gratis-pengar/