1,337 words

English original here

Det var ungefär tjugo år sedan jag först noterade att hälsningen ”god jul” (Merry Christmas) började bytas ut mot det mer intetsägande, neutrala ”god helg”.

Jag frågade en lärare till en bekant, en ignorant liberal som är en ofelbar barometer när det kommer till de senaste trenderna inom politisk korrekthet, varför det här hände. Jag fick svar i form av en motfråga: ”Om du var jude, skulle du inte känna dig kränkt om någon önskade dig en god jul?” Tonfallet avslöjade att det här var en självklarhet, att vi måste undvika att kränka någon till varje pris och att jag var dum i huvudet som ens frågade. Uppenbarligen hade hon spenderat för mycket tid med att tillrättavisa elever.

Jag tänkte för mig själv: ”Jag skulle inte bli kränkt om en jude önskade mig en glad chanukka. Det vore småsint. Så varför skulle en jude bli kränkt om jag önskade honom god jul? Varför tillgodoser människor sådan småsinthet?”

Jag tänkte också för mig själv: ”Skulle inte en pluralistisk, liberal attityd medföra flera olika helgönskningar, istället för en enda intetsägande, homogen och karaktärslös sådan?”

Jag började också notera ökningen av förkortningen ”X-mas”, till och med på vykort, i skyltfönster och i reklam. Förkortningar är helt okej i handskrivna brev och i e-post. Men opassande i mer formell kontext, så jag undrade vad som drev denna stil- och smaklöshet. Varför kryssar folk, bokstavligt talat, bort ”Christ” från ”Christmas”? Är det enbart ännu ett symptom på sekulariseringen och kommersialiseringen av julen? Men vem ligger bakom trenden? Och är det någon antikristen illvilja i farten?

Det har på senare tid spridits flera nyheter om förstörelsen av julen i England och USA för att tillgodose antikristna minoriteter. Till exempel, år 2002 i Mobile, Alabama, bytte den årliga julparaden som funnits sedan 1945, namn till ”Den glada högtidens parad”. Enligt organisatörerna  ”ville de ha ett namn som var mer inkluderande, eftersom paraden det här året skulle inkludera chanukka och kwanzaa, tillsammans med den vanliga julmarknaden [sic].”

Förlorar vi julen för att istället ge efter för kwanzaa? Svaret är nej.

Kwanzaa är den konstgjorda, afrikanska högtiden, uppfunnen år 1966 av en amerikansk neger vid namn Maulana Ron Karenga. Kwanzaa är menat som ett negeralternativ till julen. Det är en fest som pågår under sju dagar, från 26 december till 1 januari. Varje dag påminner om olika koncept: enighet (inte olikhet, enighet är för dem, olikhet är för oss), självbestämmande, kollektivt arbete och ansvar, kooperativ ekonomi, syfte, kreativitet och tro.

Såhär långt respekterar de flesta kwanzaa. Men vänta: För att fira varje dag av kwanzaa, tänds ett ljus i en sjuarmad ljusstake som kallas ”kinara.” ”Kinara” är menat att låta som ”menora” fast med ett ”k” för kwanzaa. Förstår ni? (Jag vet, ni trodde att kinara var en grad inom Ku Klux Klan, någonstans mellan kleagle och kligrapp.) Kinaran avslöjar just hur infantil, konstlad och ooriginell kwanzaa egentligen är. Till och med de mest politiskt korrekta liberalerna himlar med ögonen.

Men dumhet är inget hinder för befordran i dagens Amerika, så kwanzaa går långsamt framåt. År 1997 gav US Post Office ut ett kwanzaa-frimärke.  Affärsmän ser vinstpotentialen i kwanzaa, och det gör även politiker. Bill Clinton började utfärda årliga  tillkännagivanden av kwanzaa, något den ”konservativa” presidenten George W. Bush fortsatte med.

Men kwanzaa förstör inte julen. De flesta amerikaner har inte ens hört talas om det, och ingen vit amerikan kan tänka på det utan att skämmas. Till och med vita liberaler föredrar nog att inte ens tänka på det, så det ligger säkerligen inte i bakhuvudet när de önskar dig en hjärtligt ”God helg!” Svarta som firar kwanzaa firar dessutom säkerligen jul också, så det är inte troligt att de skulle komma till kwanzaas försvar ifall de önskas en ”God jul!”

Nej, judarna stal julen. Kwanzaa härmar enbart chanukka. Chanukka är en mindre judisk högtid som firar, likt de flesta judiska högtider, massakern av stammens fiender. Det är främst i Amerika som chanukka har lanserats som en judisk rival till julen.

Motiven för detta är otydliga. Ett kan vara krypsis, önskan bland vissa judar att smälta in bland deras värdbefolkning. Krypsis är definitivt ett motiv inom reformjudendom. Reformerta synagogor har till och med anammat målade glasfönster och orgelmusik för att ge intrycket av att judendom bara är ytterligare en ”judeokristen” denomination.

Ett annat motiv kan vara rivalitet: Judar är medvetna om julens dragningskraft och vill hålla sina barn upptagna med annat under julhögtiden.

Illvilja spelar förmodligen också in.

Först är det bitterheten hos den eviga främlingen som försöker göra sig själv bekväm genom att bryta ner skillnaden mellan inne och ute. För att göra detta måste han utplåna värdkulturens symbolik. En jude känner sig utanför när du säger ”god jul”, men bekväm när du säger ”god helg”. Han känner sig tillfreds med detta konkreta tecken på hans kulturella och politiska makt.

Sen finns det den speciella bitterhet som judar hyser gentemot kristendomen. Det finns åtminstone tre anledningar för detta. För det första var Jesus en blasfemisk jude, och ingen gillar hädare. För det andra försakade Jesus judendomen på grund av dess stamsystem, omänsklighet och intellektuella ohederlighet. Sanningen svider, judarna hatar Jesus eftersom att han kom med dåliga nyheter. För det tredje, även om islam är den religion som är mest motståndskraftig mot judar, och kristendomen den pinsamt mest urskuldande och undergivna, är detta bara fallet sedan bildandet av staten Israel. Före det, levde judar tryggt i muslimska länder medan de kastades ut från praktiskt sett alla kristna länder i Europa. Kapitel 5 i Israel Shahaks bok Jewish History, Jewish Religion: The Weight of Three Thousand Years (Pluto Middle Eastern Studies) innehåller en ögonöppnande diskussion om judisk attityd gentemot icke-judar, inklusive en jämförelse mellan judiska attityder gentemot kristna och muslimer.

Juden Philip Roth är författaren bakom otrevliga noveller som dock är extremt ögonöppnande för hur det judiska sinnet fungerar. I ”Operation Shylock: A Confession” skriver han skadeglatt ”Gud gav Moses de tio budorden och sedan gav han Irving Berlin ’påskparaden’ och ’vit jul’, de två högtiderna som firar Kristus’ gudomlighet – och vad gör Irving Berlin? Han avkristnar de båda! Påsken förvandlas till en modeshow och julen till en högtid om snö.”

Så hur tar vi tillbaka julen? Låt mig först berätta om mina egna motiv. Jag uppfostrades till kristen, men det satte sig aldrig. Jag skulle föredra att hålla kristendomen utanför politiken, och jag skulle avsky att behöva bo i ett intolerant kristet samhälle. Jag önskar faktiskt att våra förfädrar hade hållit fast vid sina hedniska religioner. Det är sant att kristendomen innehåller många gamla europeiska hedniska element, men notera att mångkulturalisterna inte försöker tillgodose firarna av yule, saturnalia eller Mithras födelsedag det minsta. Ingenting vitt förespråkas av mångkulturalisterna.

Men jag gillar ändå julen en hel del. När dagarna blir kortare och vädret blir sämre är det trevligt att skapa en glad och medkännande omgivning. I grund och botten är mina invändningar inte religiösa, utan kulturella. Jag avskyr att se modernitetens homogeniserande och sekulariserande krafter i arbete, även på en religion jag själv inte förespråkar.

Så vad bör vi göra? För det första, även om judarna är den drivande kraften bakom förstörelsen av julen, är de en liten minoritet, oälskade och oälskbara. All påtryckning i världen hade inte hjälpt om inte vita hade varit så mesiga. För det andra, kan ”Den glada högtidens parad”-incidenten i Mobile tjäna som exempel. Icke-judarna slog tillbaka: ”Mobile Christmas Parade Inc meddelade att det inte kommer bli någon parad det här året, då invånare som emotsatte sig en parad utan ordet ’jul’ skickade hot via telefon och e-post. Tre timmar senare hade frivilliga inom den kommunala organisationen Main Street Mobile meddelat att paraden kommer bli av. Den kommer gå under namnet Mobiles julhögtidsparad.”

Det här året har jag gjort motstånd på ett subtilt men lugnt sätt. Varje chans jag får, önskar jag folk ”God jul”, och lägger på extra betoning när någon önskar mig en ”God helg”. Jag önskar även alla ateister och odinister jag känner ”God jul”.

Så, med detta förord i tanken: från en otrogen till en annan, God jul!

Source: https://butik.motgift.nu/produkt/motgift-magasin-4-juletid-julefrid-2/