Credo – Ett nietzscheanskt testamente

8,183 words

English original here ^[2]

Jonathan Bowden (f. 12 April 1962, d. 29 Mars 2012) var en brittisk konstnär och nationalistisk politiker. Bowden tillhör utan tvekan en av den nutida politiska högerns absolut mest fängslande talare. För den som inte har lyssnat på något av Jonathan Bowdens tal rekommenderas starkt att lyssna, ta lärdom och låta sig inspireras utav den energi och koncentrerade mängd djupa politiska och filosofiska insikter som Jonathan förmedlar i sina tal. 

Det följande är en översättning av hans tal ”Credo: A Nietzschean Testament” som gavs på det elfte mötet för ”Nya Högern” (New Right) den 8 september, 2007. Talets originaltitel var ”Jonathan Bowdens konst och filosofi” (The Art and Philosophy of Jonathan Bowden).

I samband med läsningen så rekommenderas det starkt att lyssna på själva talet, tillgängligt här ^[3].

Jag anser att idéer är medfödda, och att du är attraherad, om du har några, till vissa tankesystem, sensibiliteter och gensvar. Från en mycket ung ålder har jag alltid varit fascinerad av mening och ändamål och filosofi och de delar av religion som påverkar reella ting.

Och väldigt tidigt i livet attraherades jag av vitalistiska, auktoritära och individualistiska idéer. Och i mina sena tonår kom jag över Friedrich Nietzsches skriverier i volymen i 28 delar utgiven av Karl Schlecta. Dessa idéer föregår mitt intresse för dem, eftersom jag drogs till dem på ett visst sätt.

När vi ser oss omkring i samhället idag har vårt folk en avsaknad av tro. De är väldigt tekniskt sofistikerade. Vi står som civilisation fortfarande över mycket av resten av världen, likt en tom teknisk koloss. Men om ni kikar in, mot vad vi är förmodade att tro på, och att ta hänsyn till, och vad vi anser att vårt öde är som individer och som grupp, så är det tomt; det är en tomhet; det är helt öde i många människor.

För hundra år sedan var kristendomen det sammanhållande systemet i vårt samhälle, för de som följde den socialt, för de som trodde på den i djupet. Den är numera praktiskt taget – förutom små minoriteter – osynlig. Det är exceptionellt hur ett trossystem som har delvis format en civilisation i ett-och-ett-halvt till två millennium, kan försvinna.

De som säger att vissa idéer och ideal är omöjliga borde kolla på vad som har hänt med många av våra trossystem.

För hundra år sedan hade vi en elit. Vi hade faktiskt ett styre. Vi har verkligen inte haft ett styre i det här landet på i stort sett 100 år. Inte en elit som visste vad den ville och förstod sitt uppdrag i livet, och som lämnar över till efterkommande, och som kommer ur grupper som existerade före. Vi styrs i huvudsak av en kommersiell elit, inte en intellektuell elit eller en militär elit eller inte ens en politisk, utan en kommersiell dito.

Och saker har förskjutits till den grad att om någon tillfrågas om vad det innebär att vara brittisk skulle förmodligen 8 miljoner av vårt folk svara ”Posh and Becks”. Det är vad det innebär för många som är översköljda av TV:n, och det är själlöst nonsens.

Det finns många komplicerade anledningar till varför mycket av det västerlänningar och vita människor brukade tro på har försvunnit.

Nietzsche förutspådde att kristendomens kollaps för många människor – även då han välkomnade den – skulle bli en katastrof för dem. Varför? Eftersom den gav struktur och mening och en identitet. En död utan en verklighet efter den har ingen mening. Det är substans för dig. Jag tror att vi är hårdprogrammerade för tro, filosofiskt och religiöst, att vi måste ha det som art och som en grupp. Se på antalet människor som helt faller i bitar när det inte finns någonting på utsidan bortom dem att leva för, bortom momentana saker precis framför sig.

I Frankrike lär dem sig filosofi från 6 år.

Det har funnits en fientlighet mot teori i den anglosaxiska och anglofonska världen de senaste hundra åren. Det har funnits en fientlighet mot abstraktion. Det har skett en fullständig reaktion mot en tänkare som Thomas Hobbes, som på många sätt förebådar många av de händelser som skett på kontinenten det senaste århundradet, och många århundrade före. Vi hade en extremt våldsam och krampaktig politisk och dynastisk period under Cromwellska mellanperioden, och efter det borde det framgå att vi befinner oss i vilotillstånd i samhället.

Ja, vi har haft radikala rörelser. Den största politiska händelsen var grundandet av ett parti av fackföreningarna år 1900, vilket växte till Labour-party, efter Labour Representation Committee:n.

Idéen om att ingenting någonsin kan hända i Storbritannien och att vi sover är dock felaktig. Det engelska livet är ofta depolitiserat, ja, men kulturellt sett har det engelska livet alltid vart tämligen vitalt, rätt så våldsamt under ytan, ganska känslosamt. Under vår renässans, vilken verkligen var den Elisabetanska perioden, var vi kända över hela Europa som vitala, för att vara vetenskapsinriktade, för att ha ett sinne helt öppet för framtiden. Vi sågs som en aggressiv och mäktig grupp som kommit till åldern. Vi skapade den största sammanlänkade teatern som världen skådat sedan grekernas tid.

Vi har förlorat vår dynamik som folk, mentalt och på andra sätt. Vårt folk är fortfarande hyfsat starkt när det kommer till nävarna, och lite knuffande och skuffande. Men vad som finns där uppe saknas. En ligist är inte en soldat, och en soldat är inte en krigare. Och det är styrkan som finns här uppe vi måste kultivera. Jag tror att styrka kommer från tro, tro på saker vilka är filosofiskt grundade och framstår som verkliga för dig.

Ett bemötande en kritiker skulle komma med mot det jag precis sagt, rent mentalt, är att allting är så individualiserat nu för tiden och så nedbrutet att vi alla på sätt och vis hittar på allt eftersom längs vägen – det kallas tekniskt sett heuristisk tänkande – och om alla hittar på längs med vägen hur skall man någonsin återfå en organisk kultur?

Jag anser dock att detta är att missförstå västerländska samhällen, och västerländskt tänkande. När Tony Blair säger — som han gjorde när han var premiärminister tills för några månader sedan — när Blair säger att tolerans och jämlikhet och tålamod och humanism är våra dygder, så talade han om, och vände mot oss, en liten tråd av vår egen hövlighet som är en del av vår natur; engelska och brittiska folk tycker oftast inte om att pådyvla andra sina idéer, kommer ofta undvika konflikter tills det blir nödvändigt. Många av dessa egenskaper har vänts och använts emot oss.

Det finns också en fotnot om det här landet de senaste fyra- till femhundra åren: En stor del av våra puritaner och våra maniker och fanatiker och våra extremister utvandrade för att grunda USA. Det är dit våra puritaner åkte. Många av dem var utåtagerande, och ”New Model Army” förbjöd Shakespeare i Newcastle, och pryglade alla skådespelare som vågade framföra honom. Detta är Englands största författare såklart. Det finns en typ av talibansk självdestruktivitet med den typen av puritanism. Men vi skulle kunna ha nytta av en del, om inte puritanism så asketism, eller tro, och att ställa grundläggande frågor om vad livet handlar om.

För mig är det detta högerpolitik handlar om i grunden. De frågor folk kampanjarbetar om på gatunivån är inte tillfälliga. De är ett uttryck för vad som händer när man styrs utav liberala idéer. Vi har styrts utav liberala idéer i många århundraden men i deras mest uppenbara form de senaste 50 åren. Liberala idéer säger att män och kvinnor är likadana och utbytbara, att krig är moraliskt förkastligt, att alla raser är en och samma och borde leva tillsammans. Att en population bara existerar, att ett land enbart är en zon, bara ett ekonomiskt område, att allt är baserat på rationalism och materialism och är rena kalkyleringar baserade på ekonomiskt egenintresse.

Nu är det miljoner av människor av vårt folk som frågar sig ”Vad snackar den här snubben om? Det är bara abstraktion.”. Gå ut på gatorna och ni kommer få se ett exempel på ett samhälle som är baserat på dessa typer av idéer.

Alla upprepar andras idéer. Till och med Gordon Brown och Tony Blair och de andra. De uttrycker, på sitt eget sätt, på sitt ‘högsta-betyg’-sätt, vissa av ideologierna de bekantade sig med när de var vid Edinburgh eller Oxford eller varthän. Eftersom alla talar –- om de inte är universalgenier vilka tar tag i verkligheten och omformar den efter sitt eget kosmos –- alla använder idéer som föregick dem och som de är attraherade till.

Även att säga ”jag har inga idéer, allt är bara en hög av nonsens”, är en idé. Allting är ideologiskt. Även BBC News sändningar är fullständigt ideologiska, och i vissa avseenden en mjuk form av kommunism, vilket är vad liberalism är.

Den sista talaren idag är en man som heter Tomislav Sunic, och hans bok Homo Americanus handlar om Amerikas roll i världen. Och Amerika är förstås rollmodellen för mycket av utvecklingen som sker på varje kontinent och i varje grupp på jorden. Amerika är modellen. Han sade att, glöm inte att han är kroat, och östeuropéer har levt under kommunism. Vänsterorienterade medelklasstudenter brukade på 1960-talet hålla näven i luften och prata om kommunism, men dessa människor har faktiskt behövt leva under den.

Och det är en helt annan upplevelse, i alla hänseenden. Det som var en protest mot mamma och pappa, och en önskan att röka lite gräs och göra vad de ville, ledde till koncentrationsläger och slaveri och dysgenik och död i vissa östeuropeiska samhällen. Vad som var vuxna bebisars mantran i väst var terrorism i öst, och det är vad folk inte förstår.

Men i boken skrev han någon väldigt avslöjande. Han skrev att kommunism dödar kroppen, men liberalism förruttnar själen. Och det är precis så.

Vi möter i väst en situation där, paradoxalt nog, vi andligt är i en mycket värre situation än folken som levde under kommunism. Och detta är en av de största ironierna, eftersom bland dess många manier och allt det andra, så frös kommunismen saker. Den frös saker likt en glaciär i 50 år i många avseenden. Och mycket av nedgången, den frivilliga nedgången, mycket av det vi själva tagit till oss, på grund av de idéer föregående generationer bland våra ledare tagit till sig för sig själva och för andra, förekom inte i samma grad i öst: idéen om självkränkning, att patriotism är den värsta ondskan på jorden, att patriotism är ett steg från folkmord, att din egen grupp alltid är den sämsta gruppen. Detta har inte institutionaliserats och internaliserats i samma grad.

Det är perverst att fred och överflöd kan producera mer dekadens och nedgång än hårdför puritanism, konstnärlig materialism, köande och terror. Men det är vad som hänt!

Och i öst såklart, har de nu dilemmat med förvästligande. Och det innebär att ansluta sig till oss, eftersom detta är universella processer och de slutar inte vid gränsen mellan gamla Öst- och Västtyskland.

Jag föddes 1962. I början av 1900-talet styrde det här landet stora delar av världen. Vi är fortfarande ett relativt mäktigt land. Statistiken säger att vi är mellan det fjärde och tjugonde mest betydelsefulla landet på jorden. Men vi vet också, med alla sorts indikatorer när man ser sig omkring, att vi inte tror på något längre, att vi är i kaos, att ett stort antal av vårt folk är underutbildade till den grad att de inte ens vet vilka de är.

Att patriotism, även om det fortfarande existerar i blodet och ryggmärgen i medvetandet bland många människor, har delvis indoktrinerats bort hos många. Människor ser sig om ryggen innan de fäller en inkorrekt kommentar, även om de är i skogen! Även om de är för sig själva, så kollar de sig fortfarande omkring! Eftersom dessa saker är mentala. De sitter i hjärnan.

5% av alla i en grupp styr över gruppen. Och 80% konformerar alltid till den härskande ideologin. Om någon säger ”Han är en demon, du vet. Han är en av de där i de högerextrema partierna. Han är den Nationella Fronten.” Det är vad de alltid säger, eftersom de är den generiska termen bland politiska människor för alla högerextrema grupper, även då BNP är den klart största grupperingen och har haft det största antalet valframgångar, ”Allt är NF egentligen”.

Och massornas attityd mot allt detta är att det är farligt och hotfullt! Det är som att vara katolik under högprotestantism. Det är någonting som är ett hot, och massorna är så här, och har alltid varit så.

I Östeuropa försöker de nuvarande regimerna få dig att tro att dissidenter var älskade. Jag kan berätta för er att det är fakta att under Sovjettyrannin, om du träffade Natan Sharansky, om du såg Andrei Sakharov gå mot dig, så skulle du ha sagt ”Åh herre gud!”. Och du skulle gjort allt du kunde för att låtsas att han var en ickeperson, att han inte existerade, att du inte gick på samma gata som honom.

Det kunde stå en man i ett utkikstorn som höll koll på dig. Nu påstår alla att ”Åh vi höll med er hela tiden.”

Och i det här samhället har liberalismen lärt sig hur man härskar på ett mycket mer sofistikerat sätt. Mot slutet av den kvasistalinistiska staten i Tjeckoslovakien kollade hemliga poliser under människors sängar efter abstrakta målningar och jazzmusik och den sortens nonsens. Väst tillåter att folk avviker, att tänka i sina egna små boxar, och bryr sig inte. Bryr sig inte om att förbjuda böcker eftersom 40% av befolkningen inte kan läsa dem ändå.

Det är så liberalismen härskar. Den tillåter inte avvikelsens privilegium eftersom den deprivilegierar avvikande idéer. Och om människor inte kan tänka, och de idéerna inte är värda något ändå, så är det osynligt. Och därför måste du inte ”förfölja”. Du kan pressa människor ekonomiskt, så du har ett val att bli dekanterad från det borgerliga livet om du uttrycker vissa typer av åsikter offentligt. Det är ett av de påtryckningssätt som används mot folk. Det görs med mening för att hindra att människor med utbildning i huvudet bildar, bildar en hjärna, bildar en nävarnas elit.

Och det görs ganska medvetet, så att ledarna kan rökas ut.

Om du pluggar på ett universitet – och Blair och Brown säger att alla skall plugga på universitet; på Universitetet i Slough rätt upp i Thamesdalen, finns det ca 28 000 studenter, och de erbjuds kurser i golf och turism och hårdesign. Det är massträning för ett postindustriellt samhälle, för en typ av halvt robot-lika nördar vilka gör repetitiva uppgifter i dresserade miljöer där de blir tidtagna och övervakade hela tiden.

Eftersom jag nu anser att tanke karakteriserar vår ras och vår grupp mer än något annat, så tror jag att tänkande är avgörande för många personer.

När händelserna 1968 utspelade sig var det krampaktiga uppror över hela västvärlden, av västliga vänsterungdomar. De kunde samla hundratusentals på gatorna, och i nyckelhändelserna i Paris och annorstädes, var det miljoner på gatorna. Det var även väldigt stora uppror i USA på många universitetscampusar. Västerlänningar har alltid blivit omskakade av idéer. Idéen om att allt är i det förgångna, att Francis Fukuyama sa att historien hade upphört; sen hände 11 september.

Historien upphör aldrig, och saker fortsätter och upprepar sig och kommer åter, vissa gånger till och med våldsammare än förut.

Vad vårt folk skriker efter är inte riktigt en religion eller ett trossystem, det är en form av mental styrka i och om sig själva, att överkomma de disprivilegierande mekanismerna som inte tillåter dem att tänka och tillåter dem att återknyta till kärnområden i identiteten.

Jag är inte kristen. Och jag har aldrig varit. Även då jag gick i en katolsk skola, och de utbildade mig mycket väl. Och nästan varje bok i det biblioteket var skriven av en död vit europeisk man. Och nästan allting som man lärdes kulturellt -– från den ganska blodiga typen av Grünewaldkorsfästning när man steg in, till Dali på väggarna — den omvända korsfästningsscenen, i omvänt perspektiv från ovan, som var bredvid samlingspunkten — och till allt annat; allting var europeiskt.

Och det är därför folk blir katoliker. Har ni märkt att många föräldrar blir intresserade när deras barn är runt 10? Och det är för att de vill att barnen skall gå i dessa skolor. Varför vill de ha in dem i de här skolorna? Eftersom de kvarhåller en struktur och disciplin. Du hoppar inte av när du är 16 och inte ens vet vad ditt namn är, inte ens kan läsa eller skriva, du pratar som en jamaikansk gangster, du inte har någon respekt för vad du är och vad du kan bli.

Ni hör om ungdomsbrottslighet, och ni hör mycket om okontrollerbarheten hos många människor i samhället. De är inte kontrollerade eftersom det inte finns någon kontroll häruppe.

En av de grundläggande svagheterna med nuvarande väst är feminiseringen av alla områden utav livet. Maskulinitet är ett heligt ting, och trots det har den blivit demoniserat och deprivilegierad i västvärlden, ansett som blott en ursäkt för brutalitet. Maskulinitet handlar om självkontroll. Det handlar om respekt och kraft som ventileras när det är nödvändigt att använda den. Det enda sättet som det går att bota många av de nuvarande problemen med busar och kriminalitet på alla nivåer i livet är att återinföra militärtjänstgöring, med maximal hårdhet under den initiala delen.

Och några skulle dö eftersom de blivit för feta för att ta sig igenom de där tunnlarna, och över de där väggarna med sågtandade kanter, och med människor som skriker på dem med otrevlig ton. Men man måste göra det. Och anledningen är inte fysisk; anledningen är psykisk. Några av våra marinkårssoldater skrek när Revolutionära Gardet i Gulfen tog deras iPods ifrån dem. Det är här vi har gått ned oss! Detta är de gröna baskrarna. Detta är Royal Marines. Det Revolutionära Gardet i Iran, Quds-brigaden, vilken är elitbrigaden som rapporterar direkt till den högsta ledaren, Ayatollah Khamenei, kunde inte tro sina ögon när de såg sådana saker. Det postimperialistiska brittiska darrar verkligen på läppen. Men dessa saker är i slutändan kulturella, filosofiska och psykologiska.

Vår civilisation har haft många religioner och många världsordningar. Men en sak vi har glömt är att öppenhet för framtiden och respekt för bevis inte innebär ullighet och avsaknad av absolut visshet om vad vi är.

Det finns en tänkare som levde två-och-ett-halvt tusen år sedan som hette Heraclitus, och mitt tänkande är hans linjära ättling. Han är en för-Sokratisk; han är en sofist; han tar avstamp precis i början av västerländskt tänkande, när vi verkligen började skriva ned vad vi tänkte. Han skrev en bok om naturen vilken Aristotles kommenterade, och som bara överlevt i fragment.

Vad trodde han på?

Han trodde att allting var en form av energi. ”Eld” kallade han det; vi skulle kalla det ”energi” idag. Att det existerar i alla former av organisk och oorganisk materia. Den tanken och den medvetenheten om naturen är vad vi är. Naturen har blivit medveten i oss, vilket innebär att vi är återfödda naturlagar som en princip av varandet. Det kallas blivande i min filosofi. Högern, även om ni inte använder den termen, står för naturen och för vad som är givet.

Vad innebär det?

Det innebär att konflikt är naturligt, och bra. Det innebär att dominans är naturligt, och bra. Det innebär att vad du måste göra för att överleva, är naturligt, och bra. Det innebär att vi inte skall börja varje mening med att be om ursäkt för vårt förflutna eller be om ursäkt för vilka vi är.

Tony Blair gjorde flertalet sammankopplade ursäkter när han var premiärminister, men han bad aldrig ursäkt för att han var premiärminister. Han ursäktade den irländska svälten. Jag har irländskt blod, men jag är inte intresserad av ursäkter för den irländska svälten. Han bad om ursäkt för Shoah. Han bad om ursäkt för slaveriet. Han bad om ursäkt för nästan allting som han kunde. Dessa ursäkter är meningslösa, och vissa av grupperna som de var tillägnade hade modet att säga det. Det är vara tillfällig sympati.

I min filosofi förhöjer sympati lidande. Och om någon lider framför dig, så erbjuder du dem några valmöjligheter. Och om de inte kan klara ut det, så är självmord alltid en valmöjlighet.

Så, vad anser Nietzsche? Han anser att styrka är moralisk ära. Att mod är den högsta formen av moral. Att livet är hierarkiskt. Att allting är elitiskt. Det finns en hierarki i varje individ. Och en hierarki i varje grupp av individer. Det finns en hierarki mellan grupper av individer. Ojämlikhet är vad högeridéer verkligen innebär.

Högeridéer innebär inte bara lite flaggviftande och att slå ned några muslimer. Högeridéer handlar på en andlig nivå om ojämlikhet. Vänstern älskar jämlikhet. De tror att vi alla är likadana. Att vi måste behandlas likadant. Och de tror på det som en moral. Ett moraliskt gott som kommer införas.

Under kommunismen sköt Pol Pot alla som läst en bok han inte samtyckte om. Varför gjorde han det? Därför att han ville att alla skulle vara likadana, och alla skulle tänka på samma sätt. Asiater har en formell beskrivning. Det kallas det höga opiumplantsymdromet. De ser på växterna. De beslutar att en är för lång, den växer högre upp än de andra, så du klipper av den, så alla är likadana.

Pol Pot är inte hans riktiga namn. Det är ett skämtnamn som betyder ”politisk potential.” När han var mycket ung, skrev maoister ned ”Den här mannen har politisk potential”; ”Pol Pot”.

Och det var därifrån han tog det. Mannen var en terroristisk psykopat. Men när han tog över sitt samhälle med en tonårsmilis hög på droger, och allting hade bombats och var försvarslöst, satte han i praktiken på ett grundläggande sätt, vad många av de västerländska idioterna på 60-talet med sina nävar i luften hade föreslagit. Han satt i Paris, i salonger och lyssnade på Kristeva, lyssnade på Sartre, lyssnade på de Beauvoir.

Och han införde det likt den kretin han var. Familjen är omoraliskt. Skjut alla bypräster som vigt folk. Skjut alla som tycker om äktenskap. Skjut alla som läst en bok om äktenskap. Skjut alla som någonsin sagt att äktenskap är något gott. Det är en ganska stor hög med kroppar, och du har inte ens börjat.

Det är kommunism i sin råaste och ondskefullaste form. Det är en sorts bestialisk moral, i princip. Och den kan inte ens införa jämlikhet, eftersom i de tidigare kommunistiska samhällena hade eliten sina egna affärer, sina egna kanaler, och de kommer ha sitt korrupta system för att hålla sina egna barn borta från militärtjänstgöring och så vidare.

Precis som i Bill Clintons USA, eller Vietnam innan det. Varje elit i den bemärkelsen kommer återskapas trots stigmat.

Ojämlikhet är sanningen. Eftersom naturen är orättvis, men också rättvis i sin orättvisa. Eftersom det alltid finns en balans. Människor som är begåvade i ett område har groteska svagheter inom andra. Människor som är starka inom ett område kommer vara svaga inom ett annat. Människor som är i botten av en hierarki har en roll och ett plats i ett naturligt ordnat samhälle. Och de kommer ses efter, eftersom patriotism verkligen är den enda sanna socialismen.

Det är därför ”högern” lockar alla grupper. Och är lockande för alla grupper i en kultur. Därför att alla har en plats.

I den grekiska civilisationen tror jag en bondkvinna kunde knäböja inför en gudaavbild och hon kunde ha en bokstavstrogen – det kallas objektivistisk metafysiskt – syn på religionen. Hon kunde tro på den absolut. En fundamentalist i nutida termer. Och man kunde röra sig rätt genom kulturen till extremt sofistikerade intellektuella, några som var agnostiker och ateister som stöttade religion – ja det gjorde dem!

Charles Maurras var ombetrodd som ateist, men han ledde en katolsk fundamentalistisk rörelse i Frankrike. Varför? Eftersom om du är högerinriktad så vill du inte bryta ned civilisationen enbart på grund av vad du inte kan tro på privat. Du förstår resonemanget om massocialt blivande.

Vad innebär ett bröllop? Vad innebär en död? Vad betyder ett barns födelse? Om det inte finns något bakomliggande? Vad innebär ett krig? Enbart dödande för pengar? Om det inte finns en annan dimension till det hela.

Vi blir reducerade: till vita människor först och till människor i andra hand. Men vi måste förstå att tro inte är en trångsynthet. Tro är förståelse för att det finns sanningar utanför naturen, och utanför den nuvarande världen som är framför oss, som är absoluta. Vänstersynen att allting är relativt, eller att vi hittar på längs med vägen, är felaktig.

Nietzsche anser att vi testar oss själva här och nu gentemot det som pågår framför oss. Och desto mer primordiala vi är, desto mer vi lever i enlighet med vad vi kan bli, desto mer knyter vi samman med de koncept vilka är eviga och som existerar utom oss.

Så vad som med ett halvt öga framstår som ett ateistiskt, ett sekulärt, och ett modernt system, är om du ändrar synvinkel och ser på det från ett annat perspektiv faktiskt en form av traditionalistiska idéer av den mesta radikala sorten, de mest långtgående, de mest reaktionära, och mest arkaiska och primordiala sorten för återvändande. Att komma tillbaka från det förgångna.

Den Nya Högern på kontinenten har de senaste 40 åren bestått i ett omarbetande av vissa idéer, inkluderat idéer associerade med fascism, och omarbetande så att de kommer tillbaka fram till moderniteten, där vi är nu.

Om du kollar på mass- och populärkulturen så är hjälten fortfarande vid liv. Han är vid liv i skräpfilmerna, i serietidningarna, i former som i ett kulturellt elitistiskt samhälle och av intellektuella skulle deprivilegieras.

Varför behandlas hjälten på den nivån? Eftersom liberalism inte kan handskas med hjälten. Det finns inget utrymme för honom i dess ideologi, så den dekanterar honom.

Ingenting kan förstöras. Liberaler tror att de ha förstört idéerna i detta rum, men det har de inte: de har bara tryckt undan dem till andra områden. Och idéerna har hittat nya vägar att komma fram, och nya synteser som uppstår.

Mycket av populärkulturen involverar hyllning av män – ikonografiskt, i filmer och så vidare – vilka är auktoritära, vilka är hierarkiska, vilka är elitistiska. Hur många biofilmsplanscher har ni inte sett med en ensam man och ett vapen som kollar mot horisonten? Det är den primordiala amerikanska myten.

Detta är män som tänker ”fascistiskt”. Och de slåss mot fascismen. De slåss mot auktoritära idéer som väst en gång var och kan bli. Detta är alltid tricket: de använder marinkårens ideologi för att slåss för en liberal, humanistisk och demokratisk sak. Det är tricket. I varje film, i varje tv-program, i varje serie, i varje enkel novell, i allting som massorna konsumerar som inte enbart handlar om sex eller sport, så är hjälten där. Och de slåss alltid för liberala frågor, och deras fiender är alltid smilande japanska generaler, eller nazister. Som används igen, och igen, och igen, som en stereotyp, av en stereotyp, av en stereotyp, för att införa idén om att det som är kärnan, primalt, indo-europeiskt, är moraliskt fel.

Jag måste ha pratat på 100 evenemang, på 120 evenemang, 150 evenemang, om man lägger ihop allting när jag var i British National Party (BNP). Jag har aldrig nämnt detta ämne som jag tänker prata om kortfattat nu. Och detta är ämnet som är känt som Shoah.

I hela mitt liv har det använts som ett vapen. I hela mitt liv. Mot all form av självhävdande från vår sida.

Närhelst de mest ljumna och krokryggiga Tory-anhängarna börjar att tänka, ”Invandringen har gått lite för långt,” så kommer fingret upp. Och han kommer falla till marken, och säga, ”Åh nej, åh nej, jag må ha gjort en liten klagan innan jag lämnade kontoret, men försök inte dra mig i den riktningen.”

Och så klart, många av de människorna som använder detta som ett vapen struntar fullständigt i vilket. Det är ett vapen de kan använda. Och det tystar folk, på direkten. Det gör så eftersom det slår an på en ganska djup nivå vad vita och europeiska människor tänker om moral.

Och det här är ett stort problem. Och det är ett problem som all högerradikal politik sen andra världskriget, vilket i realiteten var det andra europeiska inbördeskriget, den europeiska motsvarigheten till amerikanska inbördeskriget i viss mån århundradet innan, av vilket det på ett mycket komplicerat sätt är både en förstärkning och en omvänd reflex.

Men detta problemet är mycket, mycket djupt. Och mycket komplicerat och viktigt. Och det går bortom metoder om siffror om antalet påstådda involverade offer. Många västerlänningar känner att, eftersom det är givet i samhället och kulturen de befinner sig i, att olika delar av vår grupp har begått förbrytelser och att vår civilisation därför kan klassas som värdelös, nästan i sin helhet.

Förutom när den ber om förlåtelse innan den ens framför att den har en rätt att existera. Så varje gång Wagner spelas på Radio Tre så kommer det, det kommer, en sorts 30-sekunders hälsovarning, som på ett paket cigaretter. Det är så bokstavligt som så! Eftersom det är en ideologi. Och den måste. Den påtvingar sig själv. Ideologier vill påtvinga sig själva, likt vätskor som hittar sin rätta nivå i en behållare.

Om jag bestämde över BBC, så skulle det vara tämligen skillnad på vad som sändes ikväll. I verkligheten så skulle idioterna som för stunden arbetar på BBC hänga sig själva vid blotta tanken.

Det finns en synvinkel som frågan om Shoah är grundläggande för, eftersom den har skapat intergenerationellt hat, speciellt i Tyskland och annorstädes. Den har orsakat en grad av självhat bland våra folk, något som Alain de Benoist, den franska teoretikern inom Nya Högern, pratar en hel del om.

Och detta är den värsta sorten av kränkning, eftersom kränkning som kommer utifrån faller av likt regndroppar, och kan stås emot: du kan sätta upp paraplyet och komma undan det. Men det som kommer från insidan är mycket mer frätande, mycket mer nedbrytande, mycket mer invalidiserande. En av anledningarna till att denna fråga, som om det vore den enda förbrytelsen som någonsin skett, men hur som helst, relativism, djupt nere, inte är tillräcklig.

När IRA begick grymheter sade dem, ”Strunta i oss, kolla på britterna! Se på lojalisterna!” Och folket sade, ”Men vad är det ni gjort?”, de sade, ”Nej, nej,nej, se på vad de har gjort.”.

Djupt nere filosofiskt är det inte tillräckligt bra. Problemet som vi har är att om du är kristen, eller postkristen i din moral, med en total dualism av gott och ont — och om du tror och har blivit indoktrinerad från mycket ung ålder att din grupp har begått monstruös ondska, så är du ”fördvärgad”, om man får uppfinner ett ord; du är halvt förödmjukad, redan från början.

När du börjar hävda dig själv kommer du plötsligt ihåg, ”Åh, jag måste be om ursäkt innan jag gör det.” Och det är inte ett konstigt intellektuellt resonemang. Miljoner gör det hela tiden.

De säger, ”Jag är inte det, men . . .”

De säger, ”Jag vill inte låta extremistisk, men . . .”

De säger, ”Jag vill verkligen inte gå in i området av självhävdelse, men . . .”

Och anledningen för allt det skräpet heter är på grund av denna skugga. Och de som relaterar till den, i bakgrunden. Och om du slår ned en, så kommer en ny upp.

Varje svart grupp i USA vill ha ett förintelsemuseum om slaveriet i sin egen stad. Det är det senaste. Och de säger detta till sina kongressledamöter, ”Vi vill ha vårt museum!” ”Alltså, jag tror inte . . .” ”Om ni vill ha våra röster så skall vi ha vårt museum.”

Det är så enkelt som det. Varje grupp hävdar statusstyrka genom självviktimisering. Det är vad vi möter. ”Jag kan vara stark eftersom jag har lidit, och vi kommer ge igen eftersom vi har varit svaga i det förgångna. Och min styrka ligger i hämnden, och jag har rätt till det moraliskt.” Och många bland våra folk tänker att vi var den främsta och primordiala och dominerande gruppen på jorden, under en ganska lång tid, och nu håller vi på att förlora, inom alla områden.

Oswald Spengler skrev Västerlandets undergång efter första världskriget, vilket så klart var ett dysgeniskt krig, vilket hade enormt destruktivt inflytande på västerländskt ledarskap, på alla nivåer. Men när du ser dig omkring och märker av nedgången, och om du har en nedgång och du har en önskan att hävda dig själv för att häva nedgången, och du måste be om ursäkt till dig själva för att överhuvudtaget ha idén om hävdelse för att hindra nedgången, så kommer du inte komma så långt, eller hur?

Och det är det som vapnet innebär.

Min syn är följande: Jag är tekniskt sett hedning. Och hedningar anser att skapande och förstörelse sammanfaller. Att kärlek är raseri. Att vad som är hänt, och vad som än händer, så skall vi inte be om ursäkt. Vi ställer oss ovanför det som existerar.

Det finns ett koncept i min filosofi som kallas ”självöverkommande.” Där du tar saker som existerar på en lägre nivå som du känner dig obekväm med, och du förädlar det, och du kastar dem framåt; du ventilerar dem. Du tar det som du inte gillar, och du transmuterar det alkemiskt, psykologiskt och intellektuellt och du förändrar det.

Och du kliver fram och säger, ”Nej!” till tidigare förödmjukelse, till tidigare indoktrinering och degradering av det tyska folket, vilka är avgörande för den europeiska identiteten. Både på grund av deras kulturella och lingvistiska specificitet, och också på grund av det faktum att de befann sig över halva den europeiska kontinenten. Och om de måste be om ursäkt varje dag i veckan, för vad de är, så kan vår grupp som helhet aldrig hävda sig själv.

Och min syn är att när detta blir en fråga så finns det relativistiskt slingrande och saker du kan säga. Ställföreträdande ordförande för partiet jag var medlem i blev utfrågad om Shoah på ett Kanal-4 program. Och han sade ”Alltså, vilken ”Shoah” syftar du på? Pratar du om de kommunistiska förintelserna, av vilka många var inspirerade av judiska idéer?”

Tystnad. Och det är ett mycket radikalt uttalande för en nuvarande BNP-ledare. Tystnad. Tystnad.

Men samtidigt, det är ett smart svar, och det är ett politiskt svar, och det är ett relativistiskt svar.

Men min syn är att jag skulle säga, ”Vi har överkommit alla dessa händelser.” Och vi skall gå vidare mot nya former av ära. Nya former som är obevekliga. Vi kan bygga upp städer igen! Varje tysk stad förstördes helt. Det var som Grozny i Tjetjenien idag: inget överhuvudtaget!

Jag har en vän som är en välkänd ”högerradikal” intellektuell. Han är nästan 80 nu. Hans namn ärBill Hopkins. Efter kriget tjänstgjorde han i Hamburg, och under sommaren 1948 när han var i RAF, sade han att brittiska trupper brukade gå ut från staden, eftersom stanken var så fruktansvärd, på grund av alla kroppar under byggnaderna som inte nåtts, som inte dragits fram, eller inte hade lagts i kalkhål.

Men allting har återbyggts. Eftersom allting kan bli byggt, och byggt även bortom vad som existerade innan. Så om någon säger till dig, ”Du härstammar från förbrytare.” — vilket på ett sätt är, individuellt, vad nuvarande ideologin innebär — så säger du, ”Jag kommer inte bry mig om grävare och om vem som gjort vad mot vem. Jag har kommit över det!”

”Åh, det gillar jag inte att höra. Det låter lite oliberalt.”

Och du skulle bara säga, ”Liberalism är moralisk syfilis. Jag hoppar över det.”

”Åh, det gillar jag inte att höra. Du låter nästan som en fascist tycker jag!”

Och jag skulle säga, ”Det är inget fel med fascism. Ingenting fel med fascism överhuvudtaget!”

Alla har numera tagit till sig omvänd semantik och går emot det som de egentligen tycker, för att övertyga människor som inte håller med dem i vilket fall. För demokrati – och jag är inte en demokrat. Jag är inte demokrat. När jag stödde utmaningen i partiet som jag var med i, så gjorde jag det av olika anledningar, men att uppmuntra till större demokrati var inte nödvändigtvis en av dem.

Men, auktoritärism måste komma med en moral! De som gör ett absolut anspråk och inte lever upp till påståendets innebörd, eller inte ens börjar leva upp till innebörden, kan inte förespråka auktoritärism. Oswald Mosley, till exempel, ansågs stå ovanför de rörelser han ledde, och därför fanns det en grad av absolut respekt: även om folk misstyckte med honom totalt om europaiseringen och olika andra saker.

På grund av respekten han hade, som man. Och om du skall leda högerradikala rörelser, så måste du ha den sortens karaktär. Karaktär är integral till den sorten av auktoritet. Det har varit så med militärledare, om vi struntar i en politisk sådan. Om det inte existerar så kan du inte göra auktoritära utfästelser och fortsätta på det sättet, eftersom du är involverad i det smutsiga spelet, vilket består utav Labor-Liberal-Tory och olika versioner av samma sak.

Att göra ett absolut anspråk och inte leva upp till det är värre än att vara med i New Labor. Eftersom de inte låtsas, även om människor har blivit lurade.

Så min syn är att vi återigen måste återgå till vissa uppsättningar av idéer som passar oss, som är grundläggande för oss, som är metafysiskt objektiva och subjektiva, som ser flödet och upprinnelsen och livets väv, och det komplicerade, men som vet att det finns absoluta standarder som saker är uppbyggda på.

Om vi inte kan överkomma de vapen som används mot oss, så kommer vi försvinna. Detta är fakta. Och därför måste vi göra det i våra egna sinnen.

Alla andra grupper som någonsin existerat har inte haft den här albatrossen kring halsen, som de bara kommer i håg som en form av skuld och försoning, och som en Moloch innan offer måste göras, deras stunder i sorg och slakt och grymhet. De hade en annan inställning till världen.

När grekerna plundrade en stad under ständiga krigståg, så förslavades allihopa. Men de påmindes inte när deras barder sjöng sånger om deras segrar, att de hade förnekat mänskliga rättigheter för de andra grekiska staterna.

Inget folk kan överleva om det inkorporerar en antiheroisk myt om sig själv i sin mentala understruktur.

Det är därför krig mestadels bedrivs i hjärnan i den moderna världen. När Irak invaderades och regimen avsattes, så hade redan allting som gjordes blivit gjort tidigare under 1900-talet. De-Baathifikationen, upplösningen av militären -– men att tillåta dem att behålla sina vapen; dåligt drag, Amerikanerna har lärt sig problemet med det sedermera — avlägsnandet av toppen av statstjänstemännen, rättegångar för de inblandade, deras moraliska degradering och försoning; hängning offentligt, upplagt på YouTube så att världen kan se det! En degradering av dessa brottslingar, inte utländska statstjänstemän mot vilka vi var motståndare till utan brottslingar, kriminella, som vi måste demonisera och förstöra!

Varför görs det? Eftersom det förstörde dem moraliskt, i hjärnan. Och irakier tänker, ”Jaja, Saddam var den som började.” ”Varför säger du så, Abdul?” ”Alltså, jag har sett det på TV.” Det är så 80% av människor är. Dessa extraordinära omkastningar eftersom det här är en masstidsålder. Förr i tiden styrdes länder av eliter. Du avsatte en elit och satte en annan i dess plats. Nu är det massorna som påstått bestämmer, du måste indoktrinera massorna. Du måste stimulera dem till raseri: era fiender är inte mänskliga, de är monster.

Monster!

Milošević: monster, människorättsförbrytare, folkmördare. Saddam: vår man i Gulfen under åratal, nu en demon, en demon! En anti-sionist, våldsam avfälling, och så vidare. Men mycket av de kemikalier han använde i trepartskriget -– kurder, iranier och irakier, krigande på första världskrigetnivå — tillhandahölls av företag i Berlin – Tyskland – och Frankrike, i Ryssland, i Belgien, i Storbritannien, och i Nordamerika.

Gasen användes av iranierna också, och kurderna slogs på båda sidor. Det är komplikationer folk inte vill veta av.

Och det är också applicerbart på alla grupper. En amerikansk överste i Fallujah kommer slåss i sitt eget sinne, fysiskt, på ett modigt sätt. På marknivån med sand omkring sig, med flugor i ögonen. Han tänker inte på stora teorier. Han tänker på att överleva tjänstgöringsperioden och komma tillbaka till frun och barnen i Maryland eller så. Det är nivån. Vi måste förstå att individuella vita amerikaner har absolut ingen kontroll över sina eliter, precis som inte vi har någon kontroll över våra. Eftersom de har gått till en global nivå. Och de tror att de har lämnat oss bakom. De tycker att England och Storbritannien är en lerpöl, och att de kan stiga ur det, till universalitet.

Men vi kan inte stiga ut från det till universalitet, eftersom om man inte är rotad i någonting, om man inte kommer från någonstans, det finns inga rötter som går ner i jorden. Och du kan flyttas likt ett ogräs som har mycket svaga rötter. Och någon starkare kommer dra upp dig.

Så mitt mål med alla dessa högerradikala partisangrupperingar jag har deltagit i, på ett eller annat sätt, de senaste 15 åren, har varit att predika ojämlikhet.

”Hörde ni det? Han säger att människor är ojämlika.” Människor är ojämlika: 75% är genetiskt och biologiskt. Kriminalitet är delvis biologiskt; predisponering till drogmissbruk är biologiskt; intelligens är biologiskt; skönhet är biologiskt; våldsamhet eller en predisponering för det är biologiskt; intellekt är biologiskt. Du kan komma en bit, men du är född att bli vad du är, och vi borde hylla det vi är födda att bli. Ty vi har skapat 90% av det av värde i moderna samhället.

Jag är en modernist på många sätt eftersom jag anser att vi skapat en modern värld som har hindrats att bli det den kunde bli. Det moderna och det som föregick det är inte nödvändigtvis i fullständig motsatsförhållande. Om vår typ av människor styrde i det moderna samhället, så skulle allting i samhället vara, på en nivå likadant, och ur alla andra hänseenden totalt annorlunda. Människor skulle fortfarande köra nutida bilar; det skulle fortfarande finnas jetflyg, det skulle fortfarande finnas superdatorer, och så vidare.

Men strukturen och innehåller i livet skulle vara annorlunda på alla vis.

Hur då?

För det första, kulturer skulle vara monoetniska. För det andra, det skulle finnas respekt för den tidigare glansen hos vår civilisation. För det tredje, vi skulle inte börja varje försök att vara starka genom att säga ”jag är ledsen, jag är ledsen för vad vi har gjort”.

Vi är inte ledsna!

Vi har hoppat över utsikterna för att vara ledsna.

Menachem Begin skriver i sin autobiografi – heter den Min Kamp…? – den heter Mitt liv.

Han utfrågades om massakrerna i palestinska byar, vilket helt klart genomfördes av paramilitära grupper. Och han svarade, ”Solen går upp och går ned. Det var nödvändigt. Vi levde, vi kämpade, och de dog. Israel!” Och vi måste göra samma sak. Vi måste göra samma sak.

Jag talade en gång på ett BNP-möte, och en herre kom fram till mig och sade, ”Du är ganska höger, eller hur?” Han sade, ”jag var tidigare medlem i Labour.”

Jag sade, ”Det är lungt.”

Och han sade, ”Tycker du inte det här partiet är lite för nationalistiska?”

Och jag sade, ”Okay.” Han är beredd att diskutera. Jag sade, ”Varför upprör det dig?”.

Och han sade, ”Alltså, skulle det inte vara bättre om vi presenterade oss som offren?” Jag vill inte framställa gubben som allt för mycket av en karikatyr. Han sade, ”Jag är oroad för den röda ekorren”. Och jag kollade på honom med underlig min.

Men vad han menade, vad han ville få fram, var att vi är offren. Och problemet med det är att det är det som alla andra är. Och det kan låta sig göras, eftersom det finns många vita offer i samhället idag, och med den utvecklingen det har. Men om du fokuserar på smärta och förlust, så kommer du göda bitterhet. Och jag anser att bitterhet och medlidande är saker som skall undvikas.

Stoicism borde vara vår väg. Mod borde vara vår väg. När någon slår dig så slår du tillbaka. När någon är falsk mot dig så är du falsk mot dem. När någon är vänlig är du det mot dem. Du slåss för ditt eget land, och din egen grupp, och din egen kultur, och din egen civilisation, på din egen nivå, på ditt eget sätt. När någon säger, ”Be om förlåtelse för detta, eller det här” så säger du:”Nej, jag ångrar ingenting.” Som en fransk sångare en gång sade. ”Jag ångrar ingenting.”

Och det är ett bra svar! Jag ångrar ingenting.

Ens liv är en kula som åker genom skärmar. När du slår mot den sista skärmen, och du är död. Vad som händer efter vet ingen av oss. Det finns antingen en andlig värld, som alla grundläggande och metafysiskt objektivistiska religioner från varje typ av kultur och varje grupp säger att det finns, eller så gör det inte det.

I min filosofi, så försvinner energin som är inom oss ut till allting som existerar omkring oss. Att det finns ett slut efter slutet, men det är inte slutgiltigt eller medvetet. Det är vad jag tror.

Det är därför jag tror på kremering. Eftersom jag tror på eld, och i eldens prakt. Jag kommer ihåg när min mor blev kremerad. Om det är någon som bevittnat en kremering, det är lite av en fasansfull tillgjordhet, och så vidare. Och de har ett draperi eftersom de inte vill att du skall se elden. Eftersom det är en smältugn, ett fullständigt inferno.

Och jag sa till kyrkoherden, ”kolla här, jag kan till och med ge dig lite pengar. Jag vill se elden.” Och han sade ”Ahh, ahh, ahh . . . ursäkta?” ”Jag är hedning. Jag vill se elden.” Han sade, ”Gode gud, är du en av dem?” Jag trodde att han skulle säga att det blir 20 pund extra, men inte.

Och jag tilläts stå nära kistan när den åkte in. Och det är precis en flammande smältugn, det öppnar, och den sortens ekumeniskt och multi-dimensionellt täcke som de har över den, vilket har en påfågel och olika trosfigurer, flyger upp.

Och du ser en vägg av eld. Denna fantastiska vägg av eld, som är som insidan av en sol. Och du ser denna avlånga låda åka in. Och elden hittar varje linje, och varje plan, och alla typer av matematiska fåfänga i lådan. Och snart är den helt i lågor. Och porten slår ned.

Och jag tror att det är vad livet är, jag tror att det är vad som händer när en sol bildas, när en galax bildas, när en dör, när ett liv bildas, och när ett liv slutar. Det är livet för mig. Eld, energi, ära och tänkande.

Tänkande är det viktiga. Att vara vit är inte tillräckligt. Att vara engelsk är inte tillräckligt. Att vara brittisk är inte tillräckligt. Lär känna er själva! I den här boken är det en revolutionär handling att läsa om er egen kultur. Folk lär sig att göra uppror mot skolan och att hata vår högkultur, hata vår folkkultur – det är bara tråkigt.

Jag hörde om en Manchester-klubbledare som jag kände vagt tidigare i mitt liv som dog nyligen. Och han var chef för Factory Records. Väldigt vänster. Det var därför han producerade band kallade New Order och Joy Division, för att tjäna pengar på det.

Han sade, ”Jag gillade inte 80-talets New Romantic musik,” och Radio 5 programledaren sade till honom, ”Varför inte?” Och han sade ”Eftersom det är för vitt.” För vitt! Eftersom basen inte var tillräckligt svart, sade han.

Om man har den sortens idéer kommer man gå under mentalt över tid, och du kommer gå under fysiskt likväl.

Men du måste känna till våra egna former för att kunna förneka påståendena från dessa människor som förnekar dem. Kunskap är makt. Lyssna på klassisk musik, gå in på till National Gallery. Det är gratis! Du kan stanna där i timtal. Se vad vi har producerat som grupp.

Det är detta som muslimer lär sina folk. Att vara helt stolta över vad du är i din egen bekräftelse av identiteten. Eftersom identitet är gudomligt. Det är precis som elden, som slukade kistan när jag var yngre.

Nietzsches filosofi är inte för alla. Den är för hård och för ickeförlåtande för många människor. Men det är ett sätt att tänka som är reflexivt och absolut. Det är ett sätt att tänka som är primordialt och extraordinärt västerländskt. Det är ett sätt att tänka som tillåter folk att vara religiösa, i meningen av livets helighet, men även vara öppna för fakta, och för bevis, och för vetenskap. Den kombinerar de sakerna som leder till ära. Och uttrycker sig själv genom känslosamhet och vildsinthet.

Jag uppmanar alla vita människor i denna era att se er själva i spegeln och fråga er själva, ”Vad vet du om vilka ni är?” Och om du inte vet tillräckligt, lägg handen på spegeln, och rör dig mot större kunskap om vad du kan bli.

Vi kommer alla dö. Använd tiden som återstår.

Storhet sitter i hjärnan och i knytnäven. Vår stams ära ligger inte i det förgångna. Vi kan bli stora igen. Men det första som vi måste göra är att säga, ”Jag går mot tunneln, och jag är ensam, och jag är inte rädd. Jag ångrar ingenting.”

Tack så mycket!

Source: https://www.realisten.se/2013/05/21/credo-ett-nietzscheanskt-testamente-del-1/ ^[4] and https://www.realisten.se/2013/05/24/credo-ett-nietzscheanskt-testamente-del-2/ ^[5]