Vårt fel?

3,001 words

Översättning av Ulf Larsen

English original here ^[2]

Det nuvarande amerikanska systemet har drivit ner vita födelsetal till en negativ befolkningstillväxt, samtidigt som det översvämmar landet med såväl lagliga som illegala icke-vita invandrare med högre förökningstakt; det främjar raslig integration, rasblandning, antivit diskriminering, mångkultur och mångfaldsdyrkan; det svärtar ner vita bedrifter och sjukförklarar vit stolthet och etnocentrism, medan det underblåser icke-vit förbittring, rättighetskänslor [entitlement] och stridslystnad; och det verkar inte ha några bromsar.

Om dessa livsbetingelser består kommer vår ras att utrotas. Och eftersom folkmord inte bara definieras som att döda ett folk direkt, utan också som att skapa förhållanden som är oförenliga med dess överlevnad på lång sikt, så är det nuvarande systemet inte bara antivit, det är folkmördande anti-vitt.

Ett vanligt förekommande påstående bland rasmedvetna konservativa och vita nationalister är att detta långsamma, antivita folkmord är ”vårt fel”, ibland till och med ”helt och hållet vårt fel”. För att bara ge två aktuella exempel, så gav Patrick Buchanan sin senaste bok om det vita Amerikas nedgång titeln Suicide of a Superpower ^[3] , ”En supermakts självmord”; och Alex Kurtagic lär ha sagt ^[4], när han talade vid 2012 års American Renaissance-konferens, att ”Västerlandets människa har själv ådragit sig den här katastrofen … Västerlandets människa har blivit sin egen värsta fiende, har öppnar sina gränser mot resten av världen och därmed ’verkat för sin egen nedgång’ ”. (För andra exempel, se Tanstaafls diskussion om ” självmordsmemen ^[5] ” på Age of Treason-bloggen.)

1. Påståendet att vit fördrivning är helt och hållet vårt fel är uppenbart absurt, eftersom det vore att förneka att andra grupper har handlingsförmåga och bär något ansvar alls. Det rentvår de icke-vita som översvämmar vita länder, driver oss från våra hem, förstör våra kulturer och tränger undan våra efterkommande.

Men det är mer än orimligt. Det är motbjudande. Det medför att vita offer för icke-vita våldtäktsmän, rånare och mördare är ansvariga för sin situation, men deras angripare är det inte. Det innebär att Christopher Newsom och Channon Christian ^[6] bär ansvaret för att de blev torterade och mördade av ett svart gäng, inte de svarta själva.

Vita finner dock sådana storslagna anspråk oemotståndliga, för även när vi gisslar oss själva för att vara skyldiga till allt det onda i världen, njuter vi i smyg av det faktum att vi är världens härskare, de enda människorna som betyder något, det enda folket som gör historia.

Men till slut, när det kommer till kritan, kommer människor som tror sig vara skyldiga till allt det onda i världen ge vika ^[7] för kraften hos människor som tror sig vara moraliskt rättfärdiga. Vit skuld ^[8] främjas för att underlätta vägen till vit fördrivning och vitt folkmord.

2. Närhelst du hör tal om vad ”vi” gör mot ”oss själva”, bör du vara misstänksam. För kollektiv handlar inte. Individer och små, likasinnade eliter agerar i deras namn. I varje samhälle finns det de som styr och de som är styrda. Det finns de som gör saker, och de som får saker gjorda med eller mot sig.

Således begår ”Amerika” inte självmord. Vissa amerikaner förstör landet för resten av oss, eftersom det är till deras fördel. Och om man tittar på dem som främjar och tjänar på Amerikas nedgång är judar kraftigt överrepresenterade bland dem, även om det finns vita syndare också.

3. Innan vi väger den bemärkelse i vilken vita är ansvariga för vår egen situation, måste vi tydligt framföra att i 90 % av fallen läggs påståendet att det är ”vårt fel” inte fram som en seriös och ärlig ståndpunkt. Således vore man en dåre om man analyserade det som en sådan. För det mesta innebär påståendet att den vita fördrivningen är ”vårt fel” egentligen en sak: att det inte är den organiserade judenhetens fel. Det främsta syftet med att beskylla vita är blott och bart att undvika att beskylla judar. Bortsett från frågor om rimlighet skulle man lika gärna kunna skylla på Gud, häxor eller utomjordingar, så länge uppmärksamheten riktas bort från judarna.

Buchanan, till exempel, vet att många av de destruktiva, politiska riktningar som han kartlägger i sin bok drevs av den organiserade judenheten i syfte att öka deras makt på de vitas bekostnad. Men Buchanan har valt att spela enligt semitiskt korrekta regler, så han behandlar judarna som en del av ”oss” och hävdar sedan att ”vi” gör det mot oss själva. Oavsett vad Kurtagic verkligen tror pågår, var han tvungen att skylla på vita, för American Renaissance förbjuder vita nationalister att kritisera judar (medan de stöder judar ^[4] för att kritisera vit nationalism).

Så nio gånger av tio när någon hävdar att vit fördrivning är ”vårt fel”, är det ett oärligt försök att undvika att tala om judefrågan. Naturligtvis varierar dessa lögners motiv, och därmed klandervärdhet. Vissa kommer från uppriktiga vita företrädare som försöker vara listiga. Andra kommer från judar i hopp om att hindra vita från att effektivt göra motstånd mot folkmordet.

4. Några vita företrädare argumenterar för att inte alla av oss bör tala om det judiska problemet. Utbildning sker i etapper. Man studerar inte geometri före aritmetik. Innan man kan förstå den judiska rollen i rasproblemet måste man först förstå att det över huvud taget finns ett rasproblem. Först måste vi lära oss fakta. Sedan kan vi gå vidare till förklaringen. Dessutom har människor blivit så hjärntvättade av rasjämlikhetsläror att det är oerhört svårt att få dem att tänka kritiskt om ras. Jobbet blir ännu svårare om man kastar in judefrågan i blandningen, med tanke på de sex miljoner olika sätt vårt folk har blivit hjärntvättat om judar – från kyrkorna, skolorna, massmedia och populärkultur.

Argumentet har sina förtjänster, men det rättfärdigar inte att ljuga om Västerlandets ”självmord”. Det är en sak att fokusera på att utbilda vårt folk om rasproblemet och låta någon annan sköta judefrågan. Det är en helt annan sak att skyla över det judar gör genom att påstå att de är vita som vi och att vi är skyldiga till vår egen fördrivning.

Om man enbart vill fokusera på rasfrågan, hur ska man då svara när judefrågan tas upp? Ett ärligt svar är helt enkelt att påpeka att det finns en debatt bland vita företrädare om den judiska rollen i vit fördrivning. Detta svar väljer ingen sida men döljer inte heller några sanningar. Det sträcker sig inte till delaktighet i och mörkläggning av judisk omstörtning. Man bör ange det rakt och sedan återgå till budskapet.

5. Nu när vi har behandlat den oärliga användningen av ”vårt fel”-memen, kan vi ta itu med själva frågan: I vilken utsträckning är vit fördrivning vårt fel? Jag tror att vit fördrivning, i viss utsträckning, är vårt eget fel. Således är vit fördrivning inte helt och hållet judarnas fel. Judarna kunde inte ha gjort detta mot oss utan vitas medverkan.

6. Men vi måste analysera vad som menas med ”fel” här. I den minsta bemärkelsen måste det avse att man är en kausal faktor i sin egen undergång. Den starkaste bemärkelsen av ”fel” är specifikt moralisk skuld. Moralisk skuld är relativ till två faktorer: makt och kunskap. Ju mer makt man har för att främja eller förhindra vit fördrivning, desto mer ansvar har man. Ju mer kunskap man har om vit fördrivning, desto mer ansvar har man.

Det faktum att många vita tycker att det är moraliskt att främja förstörelsen av deras eget folk är ingen ursäkt. De vet mycket väl att de skadar människor, undviker verkligheten och ljuger, även om de tycker att det är berättigat genom deras slutgiltiga mål.

Det finns också ett sätt på vilket moralisk okunnighet aldrig bör behandlas som en ursäkt, för över varje enskild moralisk skyldighet står det oavvisliga moraliska kravet att veta sanningen om rätt och fel. Vi bör veta vad vi bör göra. Människor som verkar inom falska moraliska system borde veta bättre. Vi borde alla veta bättre, eftersom vi alla bör göra det rätta.

Man kan också göra fel på ett moraliskt oskyldigt sätt. Man kan till exempel ha de bästa av avsikter men ändå bidra till det onda, eftersom man är insnärjd i ett system som förvandlar goda avsikter och handlingar till onda resultat. Men så fort man blir medveten om hur ens anständiga handlingar förvrids till att tjäna onda syften är man skyldig att förändra det system som gör att man medverkar till det onda.

Det kan vara omöjligt att koppla sig helt fri från ett ondskefullt system. Eller ens om det är möjligt, kan det göra en helt oförmögen att förändra systemet. Man kan bli tvungen dra sig tillbaka från samhället helt och leva under en bro. Men om alla som blev medvetna om vårt systems ondska helt enkelt hoppade av för att rädda sin egen själ från ytterligare medskyldighet skulle systemet bara stärkas. Men det högsta absoluta kravet är inte att bevara det goda i sin egen själ. Det högsta kravet är att bekämpa ondskan i systemet. Därför bör man fortsätta att vara kvar i systemet, oavsett vilka personliga kostnader det innebär, och göra allt man kan för att förändra det. Och förutsatt att man faktiskt arbetar för att ändra det, så ådrar man sig inte mer dålig karma.

Den svagaste bemärkelsen av ”fel” är helt enkelt en sårbarhet, en akilleshäl. Alla har svagheter. De är inte omoraliska i sig. Men hur man hanterar sina svagheter är en moralisk fråga. Speciellt om man är medveten om sina svagheter och hur de kan användas av andra för att tjäna onda syften, har man en skyldighet att sätta stopp för det.

7. De skyldigaste vita är de mäktiga politiker, affärsmän och intellektuella som överlämnade kontrollen över vårt öde till judar. Något mindre skyldiga är de mäktiga vita som är det nuvarande systemets produkter och som arbetar tillsammans med icke-vita för att främja antivit politik: positiv särbehandling, rasintegration, icke-vit invandring, mångkultur, globalisering, rasblandning, vita skuldkänslor, osv. Dessa människor förtjänar bestraffning.

8. Naturligtvis är brott genom handling värre än brott genom underlåtenhet. Men faktum kvarstår, att mäktiga vita som helt enkelt låter bli att göra någonting för att stoppa vit fördrivning är mer klandervärda än maktlösa sådana.

9. För människor vid makten är okunskap om hur långsiktiga trender påverkar deras folk ingen ursäkt, eftersom en del av deras ansvar är att känna till sådana saker. De borde veta bättre.

10. De flesta vita är relativt maktlösa. Vi följer bara med på resan. Men de flesta maktlösa vita delar ändå universalistiska, altruistiska, anti-etnocentriska värderingar med de vita som aktivt förråder oss. Många andra delar cyniska, själviska och individualistiska åt-helvete-med-dem-som-kommer-sist-värderingar med dem som aktivt förråder oss enbart för pengar och makt.

Det skulle finnas betydligt färre vita förrädare om deras handlingar sågs som onda av en majoritet av det vita samhället. Således har alla vita som delar de värderingar som främjar det vita folkmordet också en liten del i skulden.

11. Men hur är det med vita som förkastar det vita folkmordet och de värderingar som främjar det? Man kan inte frigöra sig från skuld helt enkelt genom att avvisa dödliga idéer, för om man står vid sidan om och inte gör något för att stoppa dem, är man fortfarande lite ansvarig för resultatet.

12. Än värre är de som mycket väl vet vilka faror vår ras står inför och bestämmer sig för att ”göra något”, men sedan gör något kontraproduktivt. Det är bättre att inte göra något än att göra något kontraproduktivt ^[9]. Självklart är seriösa personer oense om vad som är konstruktivt. Men det finns bättre och sämre sätt att lösa tvister. Och det mer djupgående problemet är att vi saknar seriösa personer till att börja med. Men om man greppar hela faran med situationen, så finns det helt enkelt inget utrymme för pajaserier.

13. Eftersom alla vita vid ett eller annat tillfälle faller inom ovanstående kategorier, är vi alla – i kraftigt varierande mån – klandervärda för vår ras nedgång. Alla vita bär ett visst ansvar, även om vita som helhet inte bär hela ansvaret.

Men när man väl inser sina misstag och lär sig att undvika dem i framtiden är det ingen idé att älta det förflutna. Vårt mål som vita nationalister bör vara att inte bära någon ytterligare skuld för vårt pågående folkmord. Och sättet att göra det är: (1) att grundligt förstå problemets ursprung, (2) att förkasta alla orsaker till vår situation, och (3) att aktivt arbeta för vår ras räddning. Tills man gör det förblir man en del av problemet.

Det finns olika sätt att arbeta för vår ras frälsning. Du bestämmer själv på vilken nivå du kommer att vara uttalad och inblandad, och resten av oss kommer att acceptera det. Men vad du än gör, försäkra dig om att det räknas, och gör det sedan till det yttersta av dina förmågor. Du måste göra din plikt, och din första uppgift är att avgöra vad denna plikt är.

14. Men det är inte bara fallet att vita, individuellt, är mer eller mindre klandervärda för vårt eget folkmord. För folkmord handlar inte bara om individer. Det handlar också om systemet. Det liberala, demokratiska, kapitalistiska systemet bidrar i sig självt till det vita folkmordet, även utan judisk inblandning.

Judisk makt och inflytande har en lång historia. Men dagens judiska hegemoni är en relativt ny företeelse. Det var sannerligen långt framskridet när den judiska kabalen runt Woodrow Wilson drog in USA i första världskriget. Likväl besegrades den judiska lobbyn 1924 av dem som arbetade för att begränsa invandringen. Men från och med att Franklin Delano Roosevelt blev president har den judiska hegemonin varit tryggt etablerad, och judar har gått från seger till seger.

Det är rimligt att säga att det främst är judar som är arkitekterna, arrangörerna och försvararna av, och de som dragit nytta av, detta antivita folkmordsystem. Men om judar byggde överbyggnaden, så lade vita grunden långt före den judiska hegemonins uppkomst.

Vita kapitalister främjar våg efter våg av invandring av en alltmer heterogen vit och icke-vit sort, för att få övertaget över den infödda arbetarklassen. (De allra flesta amerikanska judar kom hit som invandrare som lockades av kapitalismens anti-nationella, anti-rasliga logik.)

Vita affärsmän köpte svarta slavar och lejde kinesiska kulier hellre än att ge vita arbetare drägliga löner. (Att judar sålde slavar är oväsentlig. De kunde inte ha sålt dem om ingen köpte.)

Den vita universalism, jämlikhetstro och rasliga altruism som upprätthåller systemet är helt främmande för judendomen. De har sina rötter i den grekiska naturrättsfilosofin, kristendomen och upplysningstidens liberalism. Dessa värderingar fick amerikanerna att utkämpa ett blodigt och förödande inbördeskrig till stor del om negerslaveriet, långt före den judiska hegemonins uppkomst.

Som Patrick Buchanan påpekar i Suicide of a Superpower har liberaldemokratins materialistiska värderingar lett till sjunkande födelsetal i varje förstavärldenland, inklusive Israel och asiatiska länder, som saknar fientliga judiska eliter. Om man kombinerar detta system med den rasjämlikhetstro och altruism och icke-vita invandring som fanns i Amerika före den judiska hegemonin, så blir resultatet i stort sett samma system som dödar oss idag. Med andra ord är det tänkbart att det nuvarande amerikanska systemet skulle kunna ha utvecklats i princip längs samma bana, även om judarna aldrig hade satt sin fot i landet.

Detta innebär att om judarna plötsligt avlägsnade sig i morgon, men det kapitalistiska systemet och de universalistiska, egalitära värderingarna förblev oförändrade, så skulle vår ras fortfarande vara på väg mot sin undergång. Därför måste vi göra mer än att bara skilja oss från andra raser. Vi måste också gå till problemets djupaste rötter: de moraliska, politiska och ekonomiska svagheter som judar utnyttjar så effektivt.

15. Vi har emellertid inte rätt att ignorera verkligheten bara för att det kunde ha varit annorlunda. Och den verklighet vi står inför är en härskande, fientlig judisk elit som främjar folkmord mot vita. Judar är inte de enda medlemmarna i vår styrande sammanslutning, men de är de ledande delägarna som fastställer systemets övergripande inriktning och har underordnat det sina etniska intressen. Alla andra grupper i den styrande koalitionen – miljöaktivister, fackföreningar, feminister, homosexuella – måste inta en underordnad roll när deras intressen står i strid med den judiska agendan om ett vitt folkmord.

16. Dessutom är judar det nuvarande systemets främsta beskyddare. Även om man vill kritisera och förändra systemet utan att nämna judar, så kommer man att möta motstånd från judar ^[10] som uppför sig som judar för att trygga sina kollektiva intressen, så fort man utgör ett trovärdigt hot. Ibland har vi inte möjlighet att välja vår fiende eftersom vår fiende väljer oss. Ytterst finns det inget sätt för vita att återta kontrollen över vårt öde utan att uttryckligen peka ut och bekämpa judisk makt. Som Alex Linder sade, det finns ingen väg ut, utom genom judarna.

17. Att klandra vita minskar inte på något sätt judisk skuld. Om jag dåraktigt går in i ett svart område och blir mördad, så minskar min dåraktighet inte angriparens skuld. Det omvandlar inte mord till självmord och frikänner inte mördare från sitt brott. Likaledes begår den organiserade judenheten nu folkmord mot vår ras, på grund av vita svagheter, dåraktigheter och laster. Men det ändrar inte fakta: vita begår inte självmord, vi är måltavla för ett folkmord.

18. Att beskylla vita för vår nuvarande situation är jämförbart med en läkare som behandlar lungcancer medelst en sträng föreläsning om nödvändigheten av att sluta röka. Ja, rökare är ansvariga för sin cancer. Men att tilldela skuld är inte samma sak som ett botemedel. När man redan har cancer är det för sent att ändra sin livsstil för att förebygga den. Man måste först skära ut tumören. Sedan, om man överlever operationen, kan man jobba på de nödvändiga livsstilsförändringarna för att säkerställa att cancern inte återvänder.

Ja, vita är till stor del ansvariga för vår belägenhet. Vi lider av dåligt ledarskap, dåliga värderingar, och en folkmördande politiskt och ekonomiskt system som har gjort oss sårbara för raslig fördrivning och en fientlig judisk elits maktövertagande. Vi kommer att arbeta på dessa problem. Men först måste vi skära ut cancern som dödar oss. Vi måste återta kontrollen över vårt öde och skilja oss från andra raser. Sedan, om vi överlever, kan vi arbeta på att skapa ett nytt system som säkerställer att detta aldrig kommer att hända igen.

Source: http://www.realisten.se/2012/04/21/vart-fel/ ^[11]